Karin Milles
Karin Milles är filosofie doktor och disputerade våren 2003 vid Stockholms universitet på en avhandling om språk och kön. Hon debuterade med Jag ska bli mamma (2001), där hon beskrev upplevelserna under sin graviditet. 2003 kom En mammas dagbok.
I samband med att debutboken Jag ska bli mamma kom presenterade sig Karin Milles så här i tidningen Svensk Bokhandel:
"Fredag, 24 november.
I dag ringde förläggaren från Ordfront och bad mig skriva en text till Svensk Bokhandel. Jag skulle berätta lite om mig själv och boken, sa han, varför jag skrev den och så där. Två A4, sa han. Jag sa ja, förstås, det är ju inte nåt man tackar nej till.
Men jag vet inte vad jag ska skriva. Vad ska jag berätta om mig själv? Att jag är doktorand i nordiska språk, att jag är gift, har ett barn och en trea i närförort? Det låter mer som en brevvänsannons i Vi Föräldrar än som en författarpresentation. Jag vet inte. Nu måste jag jobba, får fundera vidare i morgon.
Lördag, 25 november
H och E ligger och sover. Borde jobba med texten, men vet inte alls vad jag ska skriva. Kanske kan jag berätta varför jag skriver.
Ska jag berätta att svenska alltid varit det roligaste jag vet och att jag skrivit berättelser sedan den där varma sommaren när jag var tio? Men att jag tappade förmågan att skriva ju äldre jag blev, ju mer jag lärde mig om vad som var rätt och fel i språket, högt och lågt i litteraturen. Att några romanmanus ligger och skräpar i byrålådan men att jag slutat drömma. Att det enda skrivande jag numera ägnar mig åt är det akademiska. Och dagboksskrivande förstås. Jag har ju alltid skrivit dagbok, särskilt när jag haft det lite knepigt, när jag stått inför stora val eller bara funderat på hur jag ska hantera verkligheten.
När jag blev gravid började jag plötsligt skriva dagbok ivrigare än någonsin. Det var så mycket som ställdes på sin spets när jag väntade barn, livet började liksom på allvar och jag var tvungen att verkligen tänka efter hur jag hade det och hur jag ville ha det för att det skulle bli rätt. Jag skrev och skrev och skrev i dagboken. Efterhand började jag tänka att det jag skrivit kanske kunde ha ett allmänintresse. Jag hade plöjt all vänta barn-litteratur, men de böcker som fanns handlade om graviditeten ur ett rent biologiskt perspektiv, hur mycket fostret vägde i de olika stadierna, när illamåendet skulle gå över och vilka hormoner som utsöndrades när. Inte en enda tog upp graviditeten ur den enskilda kvinnans perspektiv. Det fanns inga böcker som berättade hur andra gravida kvinnor upplevt att vara med barn, vad de tänkt och funderat på. Så när E väl var född, satte jag mig och skrev rent mina kråkfötter mellan amningarna, printade ut ett manus och skickade in till förlaget.
Det kanske jag ska skriva om. Ska jag berätta om den där eftermiddagen också när jag kom hem från jobbet, då H sa att det var ett meddelande till mig på telefonsvararen? Att jag bara hörde på honom att det var nåt speciellt. Det var från förlaget, de ville publicera mig. Hur fantastiskt men ändå helt självklart det kändes.
Ja, det kanske blir bra. Men det får bli på måndag, nu ska vi åka och kolla på akvariefiskar.
Torsdag 30 november
I dag blev jag fotograferad, det ska vara bild till texten i Svensk Bokhandel. Det var lite nervöst. Jag undrade om jag skulle skratta eller se allvarlig ut. Vanliga kort ska man ju le och se glad ut på, men det kändes inte riktigt rätt nu. Författare ser alltid allvarliga ut på bild. De ska inte skratta, människor som skrattar har inget att berätta, de är bara trevliga. Så jag såg allvarlig ut på de flesta bilderna, fast det kändes ovant att stirra in i kameran så där.
Fotografen visade bilder på andra författare han fotograferat, och jag tänkte att de såg mycket mer ut som författare än jag. Men författarutseendet kanske kommer med tiden, kanske om jag skriver en bok till? Hur jag nu ska klara av det, jag som inte ens klarar av att tota ihop två A4 om mig själv! Nu måste jag gå. Klockan är tre och E väntar på dagis. Kanske har jag mer inspiration i morgon."