Karin Alfredsson är journalist och har arbetat mycket i Afrika som reporter. Hon har skrivit för Sidas tidning OmVärlden och utbildat journalister runt om i världen. Hon har även varit chefredaktör för tidningen Journalisten. 2006 debuterade hon med thrillern 80° från Varmvattnet.

För den fick hon årets pris som bästa debutant när Svenska Deckarakademin delade ut sina priser. Hennes bok är enligt juryns motivering ”en insiktsfull berättelse med ett för kriminallitteraturen ovanligt motiv i en annorlunda miljö”.

Så här skrev Karin Alfredsson i ett författarporträtt i Svensk Bokhandel inför debuten:

"I över 30 år hade jag varit journalist, och till skillnad från många kolleger aldrig drömt om att skriva skönlitteratur.
Och så plötsligt bestämde jag mig. Jag köpte en anteckningsbok i hotellshopen och med Thai Air dånande över Bangkoks avgasmoln började jag min berättelse.
Det kan jag tacka Stephen King för.

Jag hade varit i Vietnam och skulle flyga hem. En dag på Bangkoks flygplats kan i utbyte mot ett rimligt antal bhat fördrivas på daghotellrum, med säng för slummer och poolside för ansiktsfärg.
Jag hade jobbat åt Rädda Barnen i Hanoi, föreläst för lärare på Ho Chi Minh-akademins journalisthögskola (”Department for press and propaganda”) i ämnet barnjournalistik, och i mitt handbagage låg Stephen Kings författarhandbok On writing.

Stephen King talade till mig.
Han sa:
1. Om du vill skriva en bok, håll dig till en genre du behärskar och själv läst mycket av.
2. Skriv om sådant som du kan något om. Om du är rörmokare, beskriv hur rörmokeri går till.
3. Du behöver inte veta hur det ska sluta när du börjar.
Jag har alltid läst mycket spänningslitteratur. Jag känner igen en ledtråd när jag ser den och jag har ibland allt för lätt att identifiera skurken. Och jag är dödligt (!) less på slitna alkoholiserade manliga poliser – för att inte tala om seriemördare.
Jag kan mycket om kvinnors situation i världen. Jag har som reporter skrivit om våld mot kvinnor i Mongoliet, hemgiftsmord i Indien, människohandel i Europa, antiabortrörelsen i USA, könsstympning i Afrika …

För mig är det allra viktigaste att få människor att förstå och bry sig. Kalla det gärna politik, eller agitation.  Kanske är det det som driver även Stephen King?

Journalistiken är ett verktyg men Liza Marklunds engagemang mot mäns våld mot kvinnor eller Jan Guillous drift med direktörsklassen smyger sig på deras läsare bakifrån och kunskap sprids utan att det märks.

Jag visste hur min bok skulle börja:
”Allt viktigt i denna berättelse är sant.
Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.”
Därutöver skulle alla detaljer förstås vara påhitt. För en gammal reporter var det svårare. Sedan den där eftermiddagen vid flyghotellets pool har min huvudperson bytt namn och ålder, bifigurer har kommit och gått. Jag har besökt abortkliniker i USA och marknadsplatser i Zambia för att samla information om det som är viktigt och sant. Talat med vänner, tjuvlyssnat på samtal och läst massor av böcker för att få hjälp med påhitten. I Varmvattnet har jag aldrig varit. Släkt, vänner och redaktörer har läst och gett goda råd.
Och till sist visste jag till och med hur berättelsen skulle sluta.
Tack, Stephen."