”Hamberg gestaltar den djupt mänskliga konflikten mellan längtan och oförmåga så vackert och träffsäkert att jag blir blank i ögonen”, skrev Malin Lindroth i GP.

" Hennes stil är konstlös, lätt tillgänglig och inlevelserik. Men som arbetsplatsskildring är Drömfabriken unik, så som bokutgivningen ser ut för tillfället. Den har samma underifrånperspektiv som Kristian Lundbergs Yarden, men är betydligt mera varierad, mera lågmäld men också vidsyntare. Kort sagt är den är stor och väsentlig roman." Björn Gunnarsson, Borås Tidning

"Maria Hamberg är en av de intressantaste samtida svenska arbetarförfattarna. Och det av flera anledningar. En är att hon bryter ny tematisk mark genom att skildra modernt industriarbete. En annan att hon är en skicklig ordkonstnär.... Drömfabriken är i allra högsta grad en nutidsskildring. Och till på köpet en klok och välskriven sådan." Magnus Nilsson, bloggen Litteratur och klass

"Med sin nya roman har Maria Hamberg, boende i Ullånger i Ångermanland, befäst sin plats bland den nya svenska arbetarlitteraturen." Ingemar Nilsson, Tidningen Kulturen

"För mig är Maria Hambergs Drömfabriken en viktig bok (...) med förmågan att gestalta kroppsarbetande människor, deras drömmar och förhoppningar om ett bättre liv." Karin Lundqvist, Allehanda.se

"Drömfabriken [är] en skildring av ett industrisamhälle på väg mot sitt sammanbrott och det gör berättelsen större än en traditionell arbetarskildring." Kerstin Hillström, Norrbottens-Kuriren

"Romanen ger en inblick i lönearbetet på fabrik i vår tid. Den delen är högst trovärdig.(...) Detta gör romanen till en viktig samtidsskildring. Men det är också människorna, deras inre och yttre liv, som fångar läsaren." Eva Johansson, Västerviks-Tidningen

”Maria Hamberg romandebuterade med Greklandssommar nu kommer hennes andra roman Drömfabriken som utspelar sig på verkstadsgolvet i bilfabriken, vid det löpande bandet. Romanens motto påpekar pedagogiskt att de oskildrade landskapen i litteraturen saknar självbild, och att den konstnärliga framställningen behövs för att människorna själva ska få syn på sig. Men det kan nog vara till så kallad nytta för fler. Ibland sägs det i debatten att det inte finns någon arbetarklass längre i Sverige, att den har flyttat till typ Ukraina, men här är den, inte ens den nya, utan den gamla, den i de sista resterna av tillverkningsindustrin.” Katarina Wikars, Kulturnytt

"En utomordentligt fin arbetarförfattare. Och att kalla en roman för ett rungande knytnävsslag är kanske vanskligt, särskilt när det är i positiv bemärkelse, men faktum är att boken i sina bästa ögonblick får mig att skrynkla boksidorna i rasande uppgivenhet över hur världen ser ut." Conny Palmkvist, Helsingbors Dagblad

"Maria Hamberg har skrivit en gedigen arbetarskildring.(...) Jag blir imponerad över hennes förmåga att göra materialet och personerna levande." Arbetarbladet

"Maria Hamberg lyckas både visa upp omänskligheten i industriarbetarnas villkor och skapa ömsinta och mänskliga porträtt av dess strävsamma hjältar." Pia Bergström, Aftonbladet

"Maria Hamberg visar att villkoren för arbetarklassen i produktion inte nämnvärt förändrats sedan industrialism trädde in. De har bara ändrat utseende.
Därför är ”Drömfabriken” en viktig och tar med ära sin plats i raden av intressant svensk arbetarlitteratur." Marita Johansen, Meny.nu

"Hon skriver om vardagslivets dramatik och om människors drömmar och förväntningar, och hon gör det så väl att berättelsen blir oerhört spännande." Inger Wassenius, BTJ-häftet

"Hamberg har lyckats skapa en miniatyrvärld som speglar det större samhället vi lever i. Hon tar upp frågor som rör klass, etnicitet och genus. På bilfabriken styr marknadsekonomin, de sexistiska och rasistiska tongångarna. Men det finns också en enorm kämparglöd: att försöka ta sig därifrån, att stå upp mot överheten och orättvisorna, att stå ut dag ut och dag in, inte låta jobbet bli allt." Anna Blomqvist, Stockholms Fria Tidning

"En stark läsupplevelse med hög närvaro och som läsare står man själv där på golvet och berättelsen pågår runt omkring en, vid bandet, i lunchrummet eller på vägen till busshållplatsen. Karaktärerna är också trovärdiga och levande snarare än att de skulle vara där som schabloner för olika arketyper av arbetare." Oscar Rooth, dagensbok.com