Kontrollera det kontrollerbara
Dick Sundevall svarar Hannes Råstam
Jesus Alcalá har, i en debattartikel i Expressen, och Hannes Råstam här i OM, kommit med de mest absurda anklagelser mot mig och Olle Liljegren. Gemensamt för de båda skribenterna är att de inte kontrollerat det kontrollerbara innan de ansett sina artiklar mogna för publicering. I sin iver att misstänkliggöra och smutskasta mig kommer Råstam till och med dragande med ett tolv år gammalt reportage.
Låt mig kommentera några av Råstams påståenden och anklagelser:
Talet om att vi skulle begärt en miljon i ersättning från TV4 saknar grund. Vi framförde aldrig krav på någon summa. Allt i den vägen kunde ha bemöts av TV4 med att vi faktiskt hade månadslön från dem just då. För den som granskar vad man sagt om det här från TV4:s sida så torde det vara uppenbart att de aldrig klart och tydligt påstått att vi skulle ha begärt någon konkret ersättning för vårt arbete med avslöjandet av Sefastsson. Det handlar om enkel textanalys, Råstam.
Och ja, vi samarbetade med den bedragna familjen Rexhepi och andra när vi gjorde ut det här. Det var nödvändigt och fungerade utmärkt. Om vi i Råstams ögon därmed blev smutsiga om fingrarna så får det stå för honom och hans syn på dessa människor.
Ja, vi tyckte och tycker fortfarande att TV4 skulle kunna ersätta familjen Rexhepi för de pengar Trond lurat av dem i TV4:s namn. Men självklart ska det göras upp direkt mellan TV4 och familjen Rexhepi.
Vad gäller det som Olle Liljegren är dömd för, så vet alla journalister som satt sig in i ärendet att han offrades för att högre chefer skulle klara sig. Straffvärdet för det han dömdes för är i nivå med en fortkörning. Och han fick 600 000 i skadestånd för tiden han satt häktad.
Jag har förklarat uttrycket att »minimera skadorna för TV4« ett antal gånger i medierna. Ja, vi ville minimera skadorna för det TV4 som jag just då hade som uppdragsgivare för mitt livs största journalistiska arbete.
Men det innebar inte en sekund att vi ville eller kunde mörklägga den här historien. Det påståendet faller på sin egen orimlighet. Vi visste att Driton Rexhepi skulle polisanmäla Trond vilken dag som helst. Vi visste också att uppemot ett hundratal personer kände till historien och vårt rotande i den. Hur skulle vi kunna mörklägga den om vi nu av någon anledning hade önskat det? Skulle vi muta allihop? Eller mörda dem?
Vi klargjorde att om TV4 inte publicerade materialet så skulle vi gå till andra mediehus. Om Råstam vill benämna det utpressning så får han väl göra det. Vi erkänner. Vi sa så – och vi gjorde så.
Råstam tar upp ett tolv år gammalt reportage som jag gjorde för Svt. Det handlade om en man som var inspärrad på Karsuddens rättspsykiatriska klinik och som hade friskintyg från sju överläkare och professorer på att han inte längre var allvarligt psykiskt störd. Jag redogjorde inte i reportaget för alla slaskiga detaljer i mannens misshandel av sin flickvän, utan konstaterade bara att han dömts för ett grovt våldsbrott. En dom som jag på intet sätt ifrågasatte.
Vad Råstam inte förstår är att detaljerna i denna råa misshandel inte hade förändrat något i reportagets utgångspunkt. Reportaget handlade om det felaktiga i att vi har en lagskrivning som innebär att vi kan hålla friskförklarade människor inlåsta på slutna mentalsjukhus. En av chefsöverläkarna gjorde jämförelsen med den gamla Sovjetstatens inlåsningar av politiskt oppositionella på mentalsjukhus. Det har efter att reportaget sändes skrivits ett antal avhandlingar om det här med utgångspunkt i det jag skildrade.
Avlyssningen.
När det gäller den avlyssning som vi redogör för i den Guldspadebelönade boken Tre bröder (Ordfront) så har några journalister hävdat att den skulle vara olaglig. Men inga jurister. För den som läser boken framgår att vi kollade våra källor så ytterst noggrant det var möjligt. Och att de som avlyssnades gått med på att vi publicerat vad som framkom under avlyssningen.
Polis och åklagare handhar nu frågan om Trond Sefastssons göranden. Utifrån mina 30 års erfarenhet som rättsjournalist och det jag vet (i motsatts till Råstam) om de bevis som nu läggs fram för polisen, så är det min övertygelse att Sefastsson kommer att dömas till ett fängelsestraff.
Han har därtill i praktiken redan erkänt ett brott han ännu inte är anmäld för. Han har tillstått att han tagit emot 400 000 i kontanter av familjen Rexhepi under 2006. Och kommenterat det med: »Det är inte brottligt att ta emot kontant betalning för ett arbete.«
Nej, men att inte ta in det i sin enskilda firmas bokföring och deklaration det verksamhetsåret är olagligt. Brottsrubriceringen är, som juristen Sefastsson säkerligen vet, grovt skattebrott.
När Publicistklubben tog upp frågan om Sefastssons agerande basunerade Råstam ut att det Dick Sundevall gjort minsann var mycket värre än det Trond Sefastsson hade gjort!
Jag kan bara konstatera att det inte är jag som är misstänkt för ett antal grova brott. Det är inte jag som förhörs av polis. Det är inte hos mig man har gjort husransakan. Det är inte jag som är avstängd från allt journalistiskt arbete. Tvärtom är jag fullt uppbokad med bokskrivande och tv-produktion för överskådlig tid.
Att kontrollera det kontrollerbara är grundläggande för allt journalistiskt arbete. Jag trodde Råstam tillhörde dem som gjorde en sådan kontroll innan han ansåg något färdigt för publicering. Till min besvikelse visar hans artikel i OM att jag hade fel.
Om man okritiskt läst Alcalas artikel i Expressen och Råstams här i OM, är följande slutsats rimlig: De dåliga/onda är familjen Rexhepi som gick med på att betala de pengar Trond lurat av dem, därtill Olle Liljegren, Dick Sundevall, polisen, åklagare, Stockholms tingsrätt och JK Göran Lambertz som påstås vara jävig. Vilka de goda är framgår inte lika klart.
Många hade nog önskat att vi inte hade avslöjat Trond Sefastsson och därmed inte svärtat ner journalistkårens anseende. Kanske är Råstam en av dessa?
Jag ångar inte en sekund att vi gjorde det. Insåg att vi troligen skulle bli påhoppade för det, men hade aldrig kunnat ana att det skulle leda till sådana här försök till smutskastning.
Dick Sundevall,
journalist och författare