Ett hem under jorden
Under Kungliga biblioteket ligger Nelly Sachs hem magasinerat. Inredningen är intakt, med möbler, smycken, böcker, konst och skrivmaskin. ”Här” levde och verkade författaren under de dryga 30 år hon bodde i Sverige.
Av Marianne Steinsaphir
Samma dag som Augustpriset delas ut i Konserthuset i Stockholm, besöker jag en författare som också fick ett pris i konserthuset; Nelly Sachs. Hon fick nobelpriset i litteratur 1966. I år är det 40 år sedan hon dog och hon uppmärksammas på flera sätt; Förlaget Suhrkamp ger ut hennes samlade verk, vandringsutställningen Flykt och förvandling som öppnades i Berlin under våren har visats på Judiska teatern i Stockholm och Aris Fioretos publicerar en infallsrik och lärd bildbiografi över Nelly Sachs i anslutning till utställningen, med samma titel (Ersatz). Samma förlag ger också ut Den store anonyme, förord och urval av Aris Fioretos (översättning Margaretha Holmqvist). Det är okända, delvis självbiografiska texter, tillkomna mellan ankomsten till Sverige 1940 och fram till 1966. Hon och modern flydde från Tyskland och nazismen med ett av de sista passagerarflygplanen från Berlin. Hon tilläts ta med sig en resväska. Förutom kläder och andra nödvändigheter packade hon bland annat ner en speldosa, sin farmors bokmärkssamling, pappans medaljer, böcker. Bland dem Gösta Berlings saga: »Jag skulle säga att Göstas Berlings saga var det mest betydelsefulla föremålet i Nelly Sachs liv«, skriver Margit Wettsteins i katalogen till utställningen »Stern Verdunkelung Lotte Laserstein och Nelly Sachs – om exilens villkor«, Judiska museet 2005. Nelly Sachs hade fått boken i födelsedagspresent och börjat brevväxla med Selma Lagerlöf och kontakten med henne gjorde det möjligt för Nelly Sachs att bosätta sig i Sverige. »När livet kändes outhärdligt och inga vänner kunde trösta henne, vände sig Nelly Sachs till sina personliga tillhörigheter. […] Hon talade med sina ting […] men i själva verket talade hon med tingens tidigare ägare och kände hur hon förenades med dem.«
Nu väntade 30 år i exil, och skapande.
Nelly Sachs tillhör ett slags litterärt världsarv, ingår i den sfär av författare som aldrig kommer att glömmas bort.
Det känns faktiskt som om jag varit hemma hos henne där på Bergsunds strand i Stockholm, där hon bodde under hela sin tid i Sverige. Fram till 1950, tillsammans med sin mor, som då avled. Först på nedre botten, men efter sju år flyttade de upp i huset och nu hade de 41 kvm, ett vardagsrum och ett litet rum med utsikt över vattnet. Nelly Sachs kallade det kajutan.
Men jag är inte på Bergsunds strand, eller är jag det?
Kanske är Nelly Sachs lägenhet det enda magasinerade författarhemmet i världen. Jag har aldrig hört talas om något liknande. Kungliga biblioteket fick som donation av arvtagarna Margaretha och Bengt Holmqvist ta emot hela den litterära kvarlåtenskapen, biblioteket och inredningen i Nelly Sachs hem. Minnesrummet invigdes av Olof Palme den 10 december 1971.
Nelly Sachs »hem« finns nu 40 meter under jord, i ett av magasinen, autentiskt överfört, ett vardagsrum och den lilla kajutan där hon skrev, sov, åt middag. Framlidne biblioteksrådet Harry Järv fotograferade lägenheten strax efter författarinnans död.
Alldeles stilla ligger det där bakom en grå, anonym dörr. Det är magiskt, mäktigt, så verkligt att det är surrealistisk. Obegripligt. När jag lägger kappan i en av fåtöljerna svirrar det till i huvudet – det känns vårdslöst.
Marianne Steinsaphir är redaktör på Ordfront magasin.
Vill du läsa hela artikeln?
Börja prenumerera och få tidningen direkt i brevlådan!
Köp tidningen i närmaste kiosk!
Publicerad i nr 7/2010.