Bonniers litterära källare
Bland vindlande källargångar och prång gömmer sig en guldgruva för boknördar: storförlagets egen litterära skattkammare. Här finns allt från Tintins förstaupplagor till Strindbergs brev, över 100 000 volymer och 30 hyllmeter med författarporträtt.
Av Marianne Steinsaphir
Det är torsdagen den 2 oktober, några dagar efter författaren Bengt Anderbergs död. I ett av skyltfönstren i det anrika och mytomspunna Bonnierhuset på Sveavägen i Stockholm skyltas med förstaupplagor av Bengt Anderbergs
Kain och barnboken
Niklas och figuren samt hans sista bok
Amorina. Ett foto finns också i fönstret. Det ser fint ut. Bengt Anderberg är död men hans böcker lever kvar. Inte i landets boklådor, men möjligen på antikvariat och i bästa fall också på några bibliotek.
Och så finns Bonniers arkiv, storförlagets egen litterära skattkammare, en guldgruva för boknördar, forskare och en och annan lös bokmal. En plats med drygt 100 000 volymer plus brev, foton, manus, recensioner där Bengt Anderbergs och många andra författares liv och verk lever. En plats där man kan se vad den gamle Albert Bonnier skrev till August Strindberg, där Hjalmar Söderberg, liksom många andra författare, i brev börjar med att tala om att det är ebb i kassan. Här finns dokumenterat när Lubbe Nordström promenerar upp till förlaget för en spontan träff en sommarkväll tidigt 1900-tal, Dan Anderssons brinnande brev om sin poesi, Harry Martinsons följebrev till Nässlorna blomma, Krusenstjernafejden dokumenterad, Karin Boyes diktutkast, och mycket mycket mer.
I arkivet finns allt som Bonniers förlag givit ut sedan 1837. Beläget i källarvåningen och på intet vis uppfiffat eller stiligt. Rent av lite skabbigt och i stark kontrast till de imponerande övervåningarna där så många namnkunniga författare trampat i korridorerna, nervösa, glada, besvikna. Oändligt innehållsrikt – ingen vet heller exakt hur stort det är – prången och gångarna slingrar sig.
Men allt är inte fritt för publicering, gränsen är 70 år enligt EU-reglerna. 2011 blir ett riktigt intressant år berättar arkivansvariga Barbro Ek, då blir det »släpp« för bland andra Agnes von Krusenstjerna, Heidenstam, Albert Engström och Selma Lagerlöf vars brev dock var fria en period innan EU-direktivet. Då kan man, om man så vill, lägga ut utgivningen på nätet, men det mesta som finns i arkivet är belagt med copyright. Förlaget äger manuskript, brev och illustrationer men inte rätten till dem förrän skyddstiden gått ut. Därför måste forskarna, även om de fått tillgång till författarbrev ta kontakt med upphovsrättsinnehavaren innan de kan citera ur breven.
Familjen Bonniers hållning till arkivklenoden är generös med tillstånd till den akademiska forskningen. Dessutom lånas böcker, recensioner och foton flitigt ut till redaktionerna inom förlaget för olika bokprojekt, men också till redaktioner utanför huset. Här finns också en omfattande backlist till nya klassikerserier och pocketutgåvor.
– Varje vecka har vi en eller ett par forskare inbokade, berättar Barbro Ek.
Redan på 1930-talet upptäckte litteraturforskningen vilken guldgruva det var. Karl Otto Bonnier kände sig till och med tvungen att påpeka att arkivet var privat och att det inte var självklart att lämna ut brev, till exempel skriver han till professor Olle Holmberg och förklarar att han inte är beredd att låta forskningen ta del av Strindbergs brev, berättar Barbro Ek. Idag måste man begära tillstånd för att få komma till arkivet och forska.
Med få undantag ska forskningen vara på doktorandnivå. Den gymnasist som skrev och ville »ha allt om Selma Lagerlöf«, fick med andra ord avslag.
– Han förstod nog inte att det hade behövts en lastbil, säger Barbro Ek.
Däremot är naturligtvis redan tryckt material, som recensioner, offentligt. Förlagets räkenskaper och lektörsomdömen är inte tillgängliga. Och refuseringsbrev lämnas inte ut, så den som suktar efter den beryktade refusen till Astrid Lindgren får vända sig någon annanstans.
Och vissa böcker hade varit helt omöjliga att få till stånd utan detta arkiv, en sådan bok är till exempel Per I. Gedins Litteraturens örtagårdsmästare (2003) om förlaget och familjen Bonnier. Så tackas också Barbro Ek hjärtligt i förordet. Hon kan »sitt« arkiv, sedan 1976 har hon arbetat här och tycker det är roligast att försöka spåra det som verkar vara omöjligt att finna.
Att hitta i de vindlande gångarna kan inte vara helt enkelt. Det är dock inte något problem för Barbro Ek som faktiskt verkar ha det mesta i huvudet. Och i benen, för hela tiden säger hon »ska jag hämta den?« Och plötsligt sitter man där och tittar på Gunnar Ekelöfs debutsamling Sent på jorden, som inte ens kom ut på Bonniers utan på Spektrum. Eller håller man ett foto på en avspänd Maria Wine i sin hand. I nästa ögonblick visar hon upp ytterligare ett foto där det på baksidan sirligt står skrivet »Hertig Larsson och Mongol, (lång)« och fotot föreställer verkligen en vanvettigt lång »mongol« och en mycket kort Sven Larsson, som var en berömd och klassisk äventyrare som hamnade i Mongoliet år 1900. Sedan börjar vi prata om Elsa Olenius, legendarisk bibliotekarie och dramapedagog som startade Vår teater, apropå att novellsamlingen Rosen från bilen, som hon var redaktör för, ligger lite vårdslöst på skrivbordet.
Sven Hedin, Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, Maria Gripe, alla finns i förstaupplagor. I många fall också foton och brev. Naturligtvis får man inte ta del av korrespondens mellan förlaget och nu levande författare utan godkännande. Ibland vill heller inte arvingarna att breven ska bli offentliga och då gäller deras ord. Vilhelm Moberg är ett exempel, en man som inte skrädde orden.
– Det är fortfarande känsligt med Mobergs brev men tiden går och nya generationer har inte samma syn på saken, säger Barbro Ek.
Denna dag är Tintinasten, forskaren och nyöversättaren Björn Wahlberg på plats. Det går inte att ta fel på hans entusiasm, vare sig för arkivet eller Tintin. Bland annat går han igenom översättaren och introduktören C G Bjurströms korrespondens med förlaget. Han berättar att C G Bjurström redan 1952 tipsade om Tintin, men inte förrän 1960 slog förlaget till. I första upplagan av Tintin har man också censurerat bort alkoholintaget och bytt ut Kapten Haddocks sprit till den sedesamma »Kalasmusten«. På omslaget ligger det dock en tompava Whisky och några recensenter påtalade syrligt det underliga i att bli så blarig av kalasmust. I Sverige har Tintin sålt i 5,5 miljoner exemplar och i hela världen ofattbara 200 miljoner exemplar. Nästa år fyller Hergés berömda seriefigur 80 år.
Det är lätt att bli lite rörd i Bonniers arkiv och lätt att förstå den besökare som föll i tårar över Gustaf Frödings manuskript. Här i underjorden finns så många drömmar och mardrömmar, tryckta och otryckta.
Som många arkiv är ju inte heller detta uppbyggt och tillkommet helt systematiskt, ibland har slumpen varit avgörande. Den här dagen är det lite extra mycket kartonger och flyttlådor eftersom man just fått hit böcker från Månpocket och Trevi. Nyligen har också böcker från Gedins förlag anlänt.
Egentligen var det först under 1940-talet som arkivet tog mer strukturerad form, en ivrig tillskyndare var den legendariske förlagsmannen Georg Svensson, som också såg till att arkivet öppnades för forskning.
På Bonniers förlag har författare från alla samhällsklasser utkommit. Här finns korrespondens och recensioner som berättar om tiden och tidsandan. Moa Martinson romandebuterade på Bonniers förlag och fick mycket uppmuntran och konstruktiv kritik i sina första kontakter, som skedde 1931, med förlaget. Ett par år senare utkom Kvinnor och äppelträd. Den fick blandade recensioner. Skånska dagbladet konstaterar att den är »beklämmande« och undrar »…till vilken läsekrets författarinnan och förläggaren närmast vända sig med denna motbjudande skildring.« Mer positiv är Karlstadstidningen som menar att hennes bok har ett »…säreget behag, den har livets egen rytm och dess människor äro inga romankonstruktioner utan levande varelser av kött och blod. /…/alltmer förvissad om att Moa Martinson är ett författarnamn att räkna med.«
Många gånger har man tagit strid för det fria ordet, under 1930-talets nazistiska strömningar var förlaget särskilt utsatt och inför utgivningen av Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan var tveksamheten stor, men författaren vägrade strykningar och boken kom ut. Den blev en försäljningssuccé, men invektiven lät inte vänta på sig och det ropades på censur.
Ett besök i arkivet ger perspektiv på dagens litteraturklimat; Bonniers förlag väcker fortfarande starka känslor, ibland handlar det om pengar och förlaget omtalas som snålt och sniket, ibland om Myggor och tigrar, i branschtidningen Svensk bokhandel ventileras den omfattande omorganisationen. Öppenheten förefaller total. Om 70 år är det kanske dags för en annan sanning att flyta upp till ytan. Eller också har den digitala tekniken och bloggosfären slutgiltigt spelat ut arkivens roll. Ett tryck på tangenten och borta är hela mejlkonversationen – och tvärtom – ett tryck på »skicka« och hela världen är mottagare.
Marianne Steinsaphir är redaktör på Ordfront magasin.
Snabbfakta Bonniers arkiv
* Arkivet innehåller bokutgivning från Bonniers, Forum, Bokklubben Svalan, Spänningszonen, Stora Romanklubben, Bokförlaget DN, Minotaur, Fitnessförlaget, Frank förlag, Wahlström & Widstrand, Bonnier-Carlsen och Månpocket.
* Bokutgivning från nedlagda förlag: Gedins, Trevi, Alba, Bonniers Juniorförlag, Viva, Fahrenheit, Svenska Bokförlaget/Bonniers och Zephyr Books.
* Endast W&W, Albert Bonniers förlag och Bonniers Juniorförlag innehåller också brev, ekonomiskt material och illustrationer.
* Albert Bonniers affärsböcker är nästan kompletta från 1856 fram till 1940-talet. Avtal har sparats på alla förlagen.
* 1869 började man spara utgående brev och dessa brev finns till och med 1919 i hektografiska kopior. Senare ingick kopiorna i den löpande korrespondensen.
* Recensioner finns från slutet av 1890-talet.
Här finns ett av Sveriges största porträttarkiv, cirka 30 hyllmeter.
* Praktiskt taget allt som givits ut finns, även från Gerhardt, David Felix och Adolf Bonniers förlag.
* 150 000 brev till och från författare. 200 hyllmeter övrig korrespondens.
* 10 000 manuskript bildar en egen arkivavdelning.
* 20 hyllmeter kuvert innehåller konst; illustrationer och omslag.
* 25 hyllmeter kontrakt varav Strindbergs upptar två tjocka foliopärmar.