/upload/images/banner/ordfront-logo.gif
/upload/images/banner/blimedlem.gif

Ordfront litterära magasin får beröm

Ordfront litterära magasin - OLM - har fått mycket uppmärksamhet i medierna. Här några axplock ur recensionerna:

I Aftonbladet Kultur skriver Jenny Tunedal den 4/12-08:
"Tilltalet är brett och folkbildande, precis som det brukar vara, men tidskriften är ändå ganska olik sig. (...) Jag blir glad av att Annina Rabe kopplar greppet om den politiska samtidslitteraturen (även om jag inte alls håller med), av att Arne Johnsson skriver så innerligt om dikt och raseri och av att Gun-Britt Sundström som alltid är klok och bitsk. Gladast blir jag av Johan Jönson, som i en intervju säger: 'Det är optimismen som är vanmäktig och hopplös. Det är den man blir knäckt av.'”

I Helsingborgs Dagblad skriver Marie Pettersson den 4/12-08:
"Texterna i numret är genomgående välskrivna: noggranna, omsorgsfulla, nej, kanske inte kärleksfulla men präglade av en stor kunskap om och insikt i litteraturens värld. Flera av skribenterna är dessutom personliga favoriter: Annina Rabe, Arne Johnsson, Johan Berggren, Gun-Britt Sundström. Här finns variation och återkomster, lättsamt och tungt, poetiskt och journalistiskt, svenskt och internationellt, långt och kort, det borde vara perfekt.
Jag fastnar för Annika Hallmans intervju med Johan Jönson, som verkligen säger något väsentligt om poeten och för in klassperspektivet på ett intressant sätt. Texten är alldeles omedvetet helt rätt i tiden, då Jönson i dagarna nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris för mastodontdiktsamlingen 'Efter arbetsschema'.
Boken är också en av byggstenarna i Annina Rabes gedigna och intressanta genomgång av det politiska i samtidslitteraturen, där hon plockar in olika sätt att definiera politisk litteratur, och menar att begreppet idag blivit så populärt att nästan all litteratur kan få epitetet politisk."

Den 4/12-08 skriver Dala-Demokraten:
"Vi gläds åt Ordfronts specialutgåva i december. OLM är lika med Ordfronts litterära magasin. Bland skribenterna hittar vi bland annat DD:s kulturmedarbetare Gunder Andersson som rycker ut till Björn Ranelids försvar.  'I Guds namn, let him be', skriver Gunder och fortsätter: 'Den humanism och den godhet han torgför kan vi inte få för mycket av i tider som dessa.' Andra läsvärda inslag är Jan-Erik Pettersson som synar frihetsbegreppet. 'Vem är fri? Vem är det inte? Efter kapitalismens svarta höst kommer kanske frihetsbegreppet att skifta betydelse?'”

I Norrköpings Tidningar skriver Kristian Lundberg den 3/12-08:
"OLM är ett välkommet bidrag till tidskriftsfloran, även om det förmodligen inte kommer att vara en kontinuerlig utgivning. Det behövs en renodlad litteraturtidskift som har mod och kraft nog att vara självständiga. OLM kan mycket väl bli det. 
Det är en märklig mix vi får ta del av; Gunder Andersson skriver en intressant försvarstext om Björn Ranelid och förvånande nog håller jag med Andersson. Det trodde jag inte om mig själv, men Andersson har en poäng i just analysen om varför Ranelids person blir föremål för spott och spe. Annika Hallmans text Anteckningar från ett källarhål i Örnsberg är bland det mest givande som jag har läst om poeten Johan Jönsons mångfacetterade författarskap, likaså njuter jag av Marianne Steinsaphirs essäliknande artikel om Bonniers arkiv. Kort sagt: en tidskrift som förmår vara just så spretig och och i otakt med trender som man vill."

Patrik Svensson i Sydsvenskan skriver den 5/12-08:
"Jag gillar OLM så mycket att jag börjar längta lite efter något mer än en specialutgåva. En periodiskt återkommande publikation kanske? Men då skulle det ju trots allt inte längre vara en engångshändelse. Och engångshändelser är verkligen ibland de allra bästa av händelser."

I Expressen den 2/12-08 skriver Björn af Kleen:
"Första numret av Ordfronts litterära magasin har drag av ambitiös inventering. (...) I ovan nämnda artiklar förekommer - om jag räknat rätt - sammantaget 146 bok- och tidskriftstitlar. Man måste beundra OLM för att den på dödsföraktande Super Size Me-manér inleder sin verksamhet med att äta sig igenom hela menyn. Angreppssättet är rejält och journalistiskt och befriat från skönandlig beröringsskräck."