De traditionella mötesteknikerna som många idag uppfattar som mossiga och hindrande maktmedel är förra sekelskiftets försök att komma tillrätta med den tidens odemokratiska möten.
- En dagordning skickas ut innan mötet för att alla ska kunna förbereda sig för att kunna delta och ifrågasätta.
- Att fastställa dagordningen ger möjlighet att väl på plats påverka vilka frågor som tas upp i vilken ordning.
- En talarlista är till för att alla ska kunna begära ordet och få ordet i tur och ordning, utan att behöva överrösta andra, låta bli att lyssna eller armbåga sig fram.
- Ett beslutsprotokoll talar om för både när- och frånvarande vad som faktiskt bestämdes så att man kan gå tillbaka och se vem som skulle göra vad, för att gå vidare med mötets stöd bakom sig.
- En justerare går igenom protokoll och ser till att sekreteraren verkligen har skrivit det som bestämdes, allt det som bestämdes och inget annat än det som bestämdes, för att undvika manipulation eller missförstånd.
- En mötesordförande för diskussionen framåt till beslut, ser till att folk håller sig till ämnet, hjälper till att formulera förslagen, tar fram olika sidor av besluten och sammanfattar diskussionen i tid.
Dagens problem är ofta att man har glömt varför man använder dessa verktyg, så att de blir tomma ritualer som ska uppfyllas. Därför blandar man allt oftare in »nya« verktyg i dagens möten.